Bolle og Gordon: Pappaen med de store skoene.

For ei perle av ei bok! Bolle og Gordon: Pappaen med de store skoene er et vakkert lite utsnitt av hverdagen til tolv og et halvt år gamle Bolle: Skilsmissen familien hennes går igjennom, vennskapet med Gordon, forelskelsen i Lino, pubertet og klassedynamikk, hennes fars depresjon og identitetssøken – Alt sett fra Bolles perspektiv, ispedd underfundig formulert livsvisdom og ei herlig trygghet på livet.

Til tross for at boka er både kort og med stor, lettlest skrift, rekker leseren iløpet av de 118 sidene å bli både kjent med og glad i personene som skildres. Jeg har lest boka på originalspråket, og sitatene i denne anmeldelsen er derfor på svensk.

Historien fortelles i korte kapitler, i første person entall, med Bolle som jeg-person. Vi følger henne kronologisk i tiden frem mot sommeren i sjette klasse, men narrasjonen har et anekdotisk preg, med tilbakeblikk spesielt til det siste året, men også noen som går lenger tilbake i tid. Selv om boken i stor grad omhandler skilsmisse, er det langt ifra et dystert narrativ.

Bolle forteller om de gode og de dårlige tingene ved å være skilsmissebarn, uten å på noen måte verken idyllisere eller overdramatisere:  «Nej, det var inte så hemskt att vara skilsmässobarn som jag hade trott. Oftast var det bra. För mamma och pappa kom ihåg att älska mig och Bento ihop, fast de inte bodde ihop.» (s 37),  «Då brukar jag ta Bento med mig hem till mamma. Det är också en bra sak med att vara skilsmässobarn. Att man alltid kan gå nån annanstans.» (s 46).

De uskrevne reglene som er klare for alle skilsmissebarn, understrekes også, og forklares, med logikk og livsvisdom:

«Så fort de pratade om pappa och skilsmässan gick Bento och jag och fiskade. Det fins inget värre än när folk snackar skit om ens föräldrar. Den enda som får snacka skit om ens föräldrar är en själv. Och då måste det vara med någon som gillar dem, eller med en hund, eller ett gosedjur. Bento och jag fiskade väldigt mycket på mammas semester.» (s 38),

«– Och papp…, fortsatte jag men tystnade snabbt. Alla skilsmässobarn vet säkert redan att man helst inte ska prata om den andra föräldern. För antigen börjar de prata skit om varandra, fast de påstår att de inte gör det, eller så blir de lite för nyfikna och försöker ta reda på allt. Särskilt sånt som man vet att den andra aldrig skulla berätta själv. Sånt som är självklart att berätta när man är ihop, men plötsligt blir stora hemligheter när man skiljer sig.» (s. 100)

Bolle lager til og med ei liste med «fördelar» og «nackdelar». Listene hun lager er noe som går igjen gjennom hele boka. De er satt i egen font, som en illustrasjon, med linjer og håndskrift, og er med på å gjøre boka mer lettlest, samtidig som de tilfører den humor på en interessant måte. Slik klarer for eksempel situasjonen rundt det at foreldrene skal gå fra hverandre å gis en varm undertone av galgenhumor:

«Det finns alltid något men när föräldrar talar om hur mycket de älskar en. Typ:

A) Vi älskar er, men vi ska flytta til Bortre Urkmenistan. Var ligger det?
B) Vi älskar er, men vi har en dödlig sjukdom och kommer att dö på onsdag.
C) Vi älskar er, men vi måste få åka semester själva och simma med vilda delfiner. Precis det man drömt om hela livet.
D) Vi älskar er, men ni får inte följa med på nyårsfesten utan ni måste vara hos farmor. Det har hänt på riktigt och var så tråkigt att både jag och Bento somnade långt innan nyårsklockorna ringde.
E) Vi älskar er, men vi ska skiljas.

Efter ungefär tjugotvå sekunder insåg jag att E var det värsta alternativet. Eller möjligtvis B.» (s 20-21)

Den veslevoksne fortellerstemmen gir tidvis assosiasjoner til Endre Lund Eriksen, både i sin bruk av humor, observasjon og i sin særegne barnelogikk:

«Jag hatar att ljuga. Det får mig alltid att må dåligt. Men ibland måste man ljuga för att inte ens föräldrar ska må dåligt. Så egentligen kan en lögn vara en fin handling. Tänk bara hur dåligt mamma hade mått om hon fått veta att brännsåret som aldrig ville läka kom från Tex moppe som jag var strängt förbjuden att åka på. Hon skulla ha legat sömnlös i nätter och tänkt på hur jag hade kunnat dö om och om igen. Men det hadde inte varit det värsta. Både hon och pappa skulle ha blivit så besvikna. Och sagt med sina sorgnaste röster att «[Bolle], du har svikit vårt förtroende. Vi som trodde att vi kunde liiita på dig.» Att svika sina föräldrars förtroende är ett större brott än krigsförbrytelser och mord. I alla fall i min familj. Så det är klart att man måste ljuga ibland, inte för sin egen skull, utan för föräldrarnas.» (s11)

Tittelen sier mye om boka: Handlinga sentrerer rundt nettopp Bolle, Gordon og pappaen med de store skoene. Ved å beskrive Bolles forhold til bestevennen og faren, tar Moni Nilsson opp viktige tema, som tilhørighet, gruppepress og selvtillit. Faren hennes er kjendis, og en særdeles liten mann, bare rundt en seksti høy. Til gjengjeld har han veldig store sko: «Ingen har så stora skor som han. Det ser kul ut. Först kommer skorna, sen kommer pappa en stund senare.» (s 9). Og vi snakker enorme sko her – sko som man kan bruke som båt i badekaret eller kiste for døde dukker!

Iløpet av boka forstår vi at Bolles pappa ikke har det helt greit med seg selv. Han har ei mor som nekta ham å ha kjærester eller kompiser helt til han var tjueseks og insisterte (og selv da satt hun i garderobeskapet hans og gråt, så han ikke fikk pakket klærne sine). Etter skilsmissen har han en hel del kjærester, og står mye og ser trist ut, mens han stirrer ut av vinduet: «Mamma säger att pappa inte är mer än tolv år ibland. En liten ledsen osäker pojke som hatar att vara ensam. Och att det är därför pappa har så många tjejer, men att ingen duger, för att han själv inte tycker att han duger innerst inne. Jag är verkligen glad att jag tycker att jag duger, trots mitt fula, raka hår.» (s. 80)

Kontrasten mellom Bolles trygge selvfølelse og farens tvil om at han duger er noe som går igjen gjennom boka, og vi smiler fordi Bolle selv er så klar på hvem hun er og hvem hun vil være, men har medfølelse med faren: «Jag såg att jag är rätt lik min pappa. Samma gröna ögon och samma långa näsa och raka hår. Fast mina ögon såg gladare ut. Det är kanske för att jag både älskar och accepterar mig själv. Plötsligt insåg jag att jag var absolut nöjd med att vara jag. Med eller utan fult rakt hår. Jag blev ledsen för pappas skull.» (s. 95).

Dette med å være trygg på hvem man er, til tross for hva andre syns, er noe Bolle får testa i sitt vennskap med Gordon. Gordon er nemlig sånn at han ikke bryr seg det grann om hva noen som helst tenker om ham: «Han är aldrig rädd för någon eller något, och säger alltid precis vad han tycker. Det gör i och för sig jag också, men efteråt bryr jag mig desto mer och undrar vad folk ska tro om mig. (…). ̶ Varför ska man skämmas? brukar Gordon säga. ̶ Det finns väl ingen mening med det?».

I tillegg er han ikke akkurat en gjennomsnittlig tolvåring. Han lager seg briller av doruller og portvinsglass og går rundt og leiter etter parallelle verdener og alternative univers ved å dulte borti ting! Sånn sett er han ikke akkurat den kuleste i klassen, men han er like fullt Bolles beste venn, selv om det ikke alltid er lett:

«Ibland är det inte så lätt att vara bästis med Gordon. De flesta tycker jo att han bara är ett miffo [=tosk, idiot]. De kan inte se det jag kan se. Att han är den coolaste, roligaste, tokigaste, klokaste och snällaste människan i hela världen. Gordon bryr sig inte det minsta om vad folk tycker. Men jag kan inte låta bli att göra det för att. A) Det känns inte bra i magen när folk skrattar åt ens kompis. B) Man vill ju inte bli känd som ett ufo själv. (Jag vet att det är hemskt att tänka så.)» (s. 52)

Kjærlighet og forelskelse er også et gjennomgående tema i boka. Gordon er nok forelska i Bolle, og hun har konkludert med at om han virkelig er det, så må hun kanskje bare gifte seg med ham til slutt, selv om hun er mest forelska i Lino, en av de tøffe gutta i klassen. Hun er nemlig fullstendig «Gordonavhengig»: «Förresten tror jag inte att jag skulle kunna leva om inte han fanns.». De øver seg på tungekyssing sammen og blåser i hva folk måtte tenke, men kjærester er de ikke.

Boka tar altså for seg viktige tema på en enkel og morsom måte, men den er langt fra platt når det kommer til det språklige. Den er full av underfundige formuleringer og vakre skildringer, som når foreldrene har funnet ut at de skal skille seg, og lufta er full av tunge sukk: «När jag kom hem från Gordon, den där tisdagen för ett år sedan, satt mamma i köket i sina träningskläder och stirrade rätt ut i tomma intet. Jag märkte på en gång att något var fel. Hela köket var fyllt av tunga suckar. Till och med brödburken suckade när jag kollade om det fanns något att äta.» (s 19).

Følelser som kan være vanskelig å sette ord på, beskrives også godt, som denne følelsen av at et eller annet er galt: «Det började pirra och killa i magen. Inte på nåt skönt sätt, som när man fyller år och hör hur de tänder tårtljusen bakom den stängda dörren. Nej, det här pirriga killet var läskigt. Hade jag varit en seriefigur hade mitt hår stått rätt ut.» (s19-20)

Jeg kan ikke gjøre annet enn å anbefale denne boka varmt og av hele mitt hjerte. Den er utrolig vakker i sin enkelthet og tar for seg viktige tema på en veldig fin måte. Den er ikke en tragisk skilsmisseskildring, slike det fins så mange av, men tvert imot en tekst som tar for seg både de gode og de dårlige sidene ved situasjonen uten å stigmatisere eller overdrive. Med humor som gjennomgående virkemiddel, tror jeg boka vil appellere til både gutter og jenter, og med layouten og skriftstørrelsen den går for, egner den seg veldig godt for uerfarne lesere. Moni Nilsson klarer å formidle noe viktig om selvfølelse og tilhørighet, i en språkdrakt som er vakker og underfundig uten at dette gjør den utilgjengelig eller vanskelig. Det er litt av et kunststykke.

Boka er gitt ut av Gyldendal nå i år.

Reklamer

En tanke om “Bolle og Gordon: Pappaen med de store skoene.

Legg igjen en kommentar

Fyll inn i feltene under, eller klikk på et ikon for å logge inn:

WordPress.com-logo

Du kommenterer med bruk av din WordPress.com konto. Logg ut / Endre )

Twitter-bilde

Du kommenterer med bruk av din Twitter konto. Logg ut / Endre )

Facebookbilde

Du kommenterer med bruk av din Facebook konto. Logg ut / Endre )

Google+-bilde

Du kommenterer med bruk av din Google+ konto. Logg ut / Endre )

Kobler til %s